41 år av trauman i Afghanistan

Bristen på kompetens och hjälp för personer med psykologiska trauman i Afghanistan är alarmerande.

Mer än hälften av befolkningen anses lida av depression, ångest och post traumatisk stress men mindre än 10% av dessa kan få adekvat hjälp och stöd från staten.

Läs mer vad Human Right Watch rapporterar

afghanistan-stad

Vem skall hjälpa hjälparen?

ETT KVÄLLSSEMINARIUM 5 november 2019

 

Har du varit eller är du engagerad i arbete och insatser kring flyktingar och ensamkommande barn?

Har du någon boende hos dig som väntar på ett asylbeslut eller som valt att leva här som papperslös?

Att vara nära, försöka hjälpa till och vara ett stöd för en person som har mycket lidande och ovisshet i sitt liv ökar risken för att själv må dåligt. Kroppen tar slut, trötthet och sorg kan vara symtom på att vi far illa. Känslor som skam och skuld tynger, och påverkar oss negativt i vår vardag – detta kallas sekundär traumatisering.

Det är lätt att bli sin egen fiende, vi tar inte hand om de smärtsamma känslor vi  har utan jagar på och ökar kraven. Förväntningarna på oss själva blir till slut orimliga.

Välkommen på ett kvällsseminarium där leg.psykolog Javier Charry, verksam vis Capio Stress och Trauma, beskriver vad det är som händer med oss och vad vi kan göra för att förhoppningsvis må lite bättre.

Datum: Tisdag den 5 november 2019

Tid: 18.30-20.30

Plats: Timmermansgården – ”Syrummet”, Timmermansgatan 46-48

Pris: 50:-  betalas på plats

BEGRÄNSAT ANTAL PLATSERföranmälan senast den 28 oktober per e-post till carin.hmr@gmail.com  obs! ange – anmälan till den 5 november, namn och telefonnummer

Pendeltåg: Stockholm södra (uppgång Swedenborgsgatan)

T-bana: Mariatorget (uppgång Swedenborgsgatan/Mariatorget)

Buss: 55, 57 och 66

 

 

 

 

Föreningen tar fart igen….

Nytt år och med det skall föreningen ta nya tag, med till viss del ny inriktning.

De senaste årens stora antal asylsökande till Sverige har fört med sig nya behov av stöd och insatser. Civilsamhället och större frivilligorganisationer har fått ta ett allt större ansvar gällande mottagandet av de ensamkommande barnen och ungdomarna i form av en mängd volontära insatser. Det har handlat om att ordna fritidsaktiviteter, vara familjehem eller god man, kontaktperson eller bara medmänniska. Det har handlat om att bistå ekonomiskt eller med kläder och mat när hjälpen inte har funnits på annat håll.

Familjer har farit illa i dåliga boenden där trångboddheten påverkat barnens vardag i allvarlig utsträckning genom att de begränsats i sin möjlighet till skolarbete och lek och där det varit svårt att komma till ro för återhämtning.

Vuxna har inte fått möjlighet till den hjälp och stöd de dels varit i behov av men också haft rätt till.

All tid som gått åt till väntan på besked på asylansökan har allvarligt påverkat den psykiska hälsan för alla, oavsett ålder.

Föreningen Hälsa och Mänskliga Rättigheter kommer nu att bli mer konkreta i sitt arbete och hoppas på samarbete med många olika verksamheter och frivilliga.

Vi kommer inom kort att lägga upp mer information.

Vi ser fram emot att se DIG!

Regeringen har begränsat sin information….

Regeringen hade tidigare en mycket informativ, tydlig och väl utformad webbplats www.manskligarattigheter.se om Mänskliga Rättigheter , internationellt och i Sverige.

Tyvärr är den sidan inte längre vad den var och istället länkas läsaren vidare till sidor hos www.regeringen.se där informationen är mycket begränsad. Denna åtgärd är ett steg bakåt gällande transparens och insyn i frågor som rör Mänskliga Rättigheter i Sverige.

Följande citat hämtades från webbplatsen 2016:

För att en människa ska kunna leva ett drägligt och värdigt liv måste rätten till hälsa vara tillgodosedd. De åtgärder som ska vidtas av staterna innehåller fundamentala insatser som att minska spädbarnsdödligheten, främja barnets sunda utveckling, förbättra samhällets hälsovård, förhindra och kontrollera epidemier samt skapa villkor för att garantera alla människor läkar- och sjukhusvård i händelse av sjukdom. Tillgång till sjukvård är en del av rätten till hälsa, men inte den enda delen. Staterna har en skyldighet att också bedriva en politik som förebygger sjukdomar och som därmed leder till bästa uppnåeliga hälsa för alla människor.”